Torsdag 21 juni 2012

Dagen före midsommarafton.....alla ordnar och fixar..dukar och grejar med mat....själv ligger jag här som den strandade val jag är och kan inget annat....
Vill helst inte röra mig mer än gå på toa vilket är ett helt projekt.....men måste ju dit allafall ibland....

Myran hemma några timmar hos mig innan Majsan kom och hämtade henne för nu ska hon bo hos henne till söndag em...

Saknar Myran jättemycket..kunde ju prata med henne även om jag inte alltid fick svar...men hon la sitt fina huvud på sne precis som om hon fattar vad jag säger....hon är ett otroligt gott sällskap....

Dotra är i Sthlm..hon behöver det..träffa vänner..få prata av sig..hon har svårt att ta in att min tid är begränsad nu..tidigare har hon vetat det med hjärtat...men nu med cancern så blir det så påtagligt...så nära....
Jag är lugn..naturen får ha sin gång..jag är glad för kanske jag nu slipper ligga så länge och plågas...men ingen vet hur kort eller långt förloppet blir..bara vänta och se...

Hoppas hinna röja mer bland allt som är sparat under åren...vill göra det så enkelt som möjligt för barna..och att dom ska slippa bli osams....

Hoppas få en ganska bra sommar...att jag ska orka åka på lite utflykter med färdtjänsten eller med Erika...eller bara åka till skogen med Elis och Myran springandes bredvid mig...

Jag är mätt på livet..har ingen livskvalite kvar så det får vara nog....vår Herre har säkert omsorg om mig ändå eftersom han sett till att just den här tumören inte går att använda sig av cellgifter eller strålning..jag vill ju inte ha det...allt bir enklare för mig...jag behövde inte välja det gjorde läkarvetenskapen åt mig...kanske kan det bli en lättnad för Erika som inte mår bra i denna situation...

Jag har inga som helst svårigheter att få avsluta livet..det har jag velat länge för den värk jag har skulle nog inte många stå ut med...tyvärr så går det aldrig att föra över det till andra...
andra kan inte fatta den smärta som jag utstår varje dag...jooo en Berit hon förstår mig till 150%....hstår mig don förstår mig då jag säger nu är det nog...nu vill jag få somna in...utan att bli ett kollie..det skulle jag inte klara av..finns dom som tycker att jag inte ska be om hjälp..det får kommunen fixa eller sociala myndigheterna...men jag vill inte anlita dom..då är det värdigare att bara få somna in avsluta detta livet och gå in i något nytt som vi inte vet något om...blir intressant....

Jag har ont men morfinet varannan timme gör sitt så jag allafall står ut till nästa dag..sen får jag starta om igen...

Ha det gott mina vänner och även dom jag inte känner..tänker på er alla...hörs snart igen..
Ha en Glad Midsommar var rädda om varnadra och gör inte varandra illa...säg inte saker som ni sen kommer att ångra..
Kramar...